Eviga letandet

På den perfekta julgranen… Ja ta den eller nä vi kollar lite till… Kanske den? Nä för gles… Den? För liten… Den då? Nix inte rätt barr.. Haha ja så låter det alltid när vi letar gran! Ni kan ju gissa vem den kräsne är. Men skam den som ger sig, känslan när den där perfekta granen bara står där framför en är underbar! Den blir på något sätt helig!
Dock brukar vi vara några 100 mil ut i skogen när den dyker upp så det blir ett evigt konkande.

Så fann vi den, visst är den vacker? Precis rätt höjd, precis rätt barr, precis lagom burrig –  perfekt! Den känslan, ja ni ser ju på flinet..

Jag plockade annan rekvisita från skogen så min stackars man fick bära på den tunga granen. HAHA så ville jag bara visa hur sjukt tung den va! Tur man tränar 😉

Nu står den där, så grön och grann i stugan. Åå vad jag älskar att ta in granen! Morris älskar att tugga på paketen, klättra i granen och riva ner mina kulor.

Tänkte även berätta hur jag klär min gran

1. Ställer den rakt i foten (vilket ibland är det mest krävande)
2. Sätter i ljusen. Jag börjar nedifrån och går runt granen, lägger liksom ut dom. När jag sedan ser att de ligger jämnt sätter jag fast dom.
3. Kulorna brukar barnen sätta upp först, sen på natten kommer nisse och ändrar om brukar jag säga. Tänk på att sätta kulorna långt in på grenen eller liksom på en gren inunder. Det blir snyggast. Alltså inte som bilden till vänster utan som till höger.

Nu ska jag fortsätta fylla på med små klappar! Psst… för er som gillar att slå in klappar så fick jag en rabattkod till Panduro på 20%, gäller tom 14/12 och är Snickar20. Läs mer på Instagram om koden.

Kram Johanna