Ja ni vet livspusslet alltså. Det där 10 000 bitars pusslet där det alltid har en förmåga att försvinna kantbitar när man bäst behöver dom eller som innehåller stora områden med himmel eller hav där precis alla bitar ser likadana ut och som typ är omöjligt att lägga eller tar en evighet. Där befinner jag mig ibland och nu i veckan öppnade jag en helt ny pusselkartong som visst innehöll väldigt mycket hav märkte jag…
Nä skämt å sido. Ibland känner man bara att det blir för mycket ni vet. Sådär så man inte riktigt har kontroll över situationen. När man till och med glömmer vad som behöver vara med på ”att göra listan” eller när man blir så disträ av allt så man påbörjar sju nya projekt innan de sex andra inte ens är halvfärdiga. Och det kan vara bland det västa jag vet. Att inte riktigt va säker på att jag hinner med allt i tid som jag lovat.
Är det någon av er som känner igen sig kanske, som har samma känsla som jag när det hopar sig lite för mycket?
Men hur tänker ni då och hur brukar ni bäst hantera sådana situationer ? Dela mer än gärna med er. För det hade varit så himla kul om vi kunde hjälpa varandra med lite bra tips härinne!
Men jag vet ju att allt det jag känner just nu också delvis beror på att jag är själv hemma med barnen nu i några dagar, har sovit lite för lite de senaste dygnen och även ätit lite för dåligt. Så skärpning på det Maria! Å så har det lyckligtvis kommit in såpass mycket roligheter och kul uppdrag i mitt egna företag bara de sista två veckorna, och som jag bara inte kan tacka nej till, som också gjort att arbetshögen växt sig högre än vanligt. Men alla är bara roligheter som sagt och jag är så glad över allihopa!
Så nu kör jag på några timmar framför datorn ikväll och hoppas på god skörd och fin effektivitet och så samma procedur i morgon kväll när jag kommit hem från jobbet så hoppas jag att läget ska vara lite mer stabilt efter det. Håll tummarna för det underbara ni där ute och skicka gärna över några extra timmar som ni har över och kan strössla med är ni snälla! 😉
Sov så gott när det är dags!
Stor kram!
Maria
